På senaste kommunikationsnätverket var temat Hälsa, och vi pratade hälsopåståenden. I den bästa av världar kan och vill livsmedelsföretag forska fram hälsosamma produkter som konsumenterna medvetet kan välja i butikshyllorna, men riktigt så enkelt är det inte, längre. Magnus Friberg, advokat på Gulliksson berättade om de EU-regler som införts för att samma hälsopåståenden ska gälla i alla medlemsländer, för ökad trygghet för konsumenterna. År 2007 kom det in 40 000 ansökningar till EFSA. Dessa kokades ner till 4 000 konkreta godkända påståenden 2013, på nivån ” mineraler kan bidra till…..”. Detta begränsar så klart företagen, men det är också en katastrof utbildningsmässigt och för konsumenter som vill göra medvetna val.
Clara Norell, grundare och vd för Svensk hampaindustri, fick presentera sina produkter och ställa frågor kring vad som är ok att säga om hampafrön. Här är några av svaren och lärdomarna vi fick med oss.
· Man kan inte låta någon annan föra fram budskapen, t ex en läkare
· Se upp för hal is vid redaktionella intervjuer
· Man har alltid rätt att ge sig in i sakdiskussioner
· Man får berätta om nyttiga substanser, men inte produkter
· Nöjda kunder får uttrycka sin åsikt, men man får inte själv torgföra det eller dela en story. Detta gäller även influencers – dock krävs en överenskommelse för att man ska kunna fällas.
Efter att Josefine Elvander, vår praktikant gett några konkreta exempel på hur företag tvingats ändra sina förpackningar, avslutade Peter Wennberg grundare av TheHMT med att berätta om hur konsumenter resonerar – från early adopters som är tidigt ute och tror på produkter, till de konsumenter som bara köper välkända produkter. Företag måste veta var man har sina varumärken – vem som är konsument. Detta avgör hur man bör kommunicera.
Och kan man inte berätta om innehållet i en produkt, är storytelling ett bra alternativ. Här var Danones helhetskoncept ett gott exempel. Deras Actimel är i en liten enkel förpackning, lätt att få i sig en stressad morgon.